Jag känner igen det där – man vill inte vara översittare, men man vill ju veta att de kommit fram.
Tyvärr funkar inte spårning via bara telefonnummer så bra som man kan tro. De flesta seriösa appar kräver att du installerar något på själva telefonen, vilket såklart kräver att sonen är med på det (åtminstone juridiskt sett).
GPS-spårning via appar som Eyezy eller liknande funkar bra MEN – stora bokstäver här – ni måste ha en konversation först. Jag vet, jobbigt tonårssamtal incoming. Men:
- Säg varför du vill ha koll (oro, säkerhet – inte kontroll)
- Visa att du respekterar att han växer upp
- Kompromissa eventuellt om vad du kollar
Jag har delad vårdnad och körde samma linje med min tonåring. Först motstånd, sen okej när vi kom överens om att det var för säkerhet, inte förhör varje kväll.
Vad säger han själv om att du är orolig när han kommer sent?